I onsdags när jag red lektion stämde verkligen ingenting. Total brist på koordination. Inga av mina kroppsdelar verkade hamna på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Tack och lov så var min stackars häst inte helt och hållet en spegelbild av min förmåga som ryttare. Vilket väl beror på att hon proffsrids tillräckligt många dagar i veckan för att fortsätta utvecklas. Mig till trots, liksom. Men det är inte kul när jag känner hur jag bara är i vägen för hästen och stressar upp henne med min tafflighet.

Att det är mitt fel, och inte Boogies, när det strular, det råder det aldrig någon tvekan om i mitt huvud. I ett tidigare liv hade jag säkert kunna tycka att hon var obstinat, tjurig eller envis när hon inte vill fatta galopp. Men sånt finns inte i min världsbild längre. Hunden eller hästen, krånglar inte för att göra livet besvärligt för mig. Djuren har inga dolda agendor! Det är jag som tränare/ryttare som inte lyckats få fram mitt budskap. För det mesta är denna inställning till nytta. Jag är ju aldrig arg på mina djur numera! De vill mig väl och gör så gott de kan.  Däremot kan jag vara ruskigt frustrerad över mina egna brister som tränare. Det kan ju vara bra, om det leder till att jag förbättrar mig. Men ibland, speciellt i ridningen, gör det skadan värre. När jag känner att jag klantar mig, låser jag mig och ger upp. Medan 450 kg muskler fortsätter i en eller annan riktning, och allt hinner trassla till sig ännu mer.

"Ge inte upp - RID!" händer det allt som oftast att Fröken måste gasta.

Idag hade jag både häst och ridbana för mig själv, så då passade jag på att försöka vara lite mer klickersk i ridningen.Galopppfattningarna var det som strulade på lektionen, så nu satsade jag på att göra sådana och belöna efter 2-3 språng ett antal gånger. Vänster galopp  gick riktigt fint. Högergaloppen var trassligare, hon spänner sig och kastar sig inåt när jag ber om galoppen. valde att strunta i det och fortsätta belöna så fort jag fått ett par språng, även om vi inte hamnat där jag tänkt mig på banan.  Det känns lite ryckigt och ovant att rida med täta belöningar på det här sättet. Boogie har också en tendens att tvärnita så fort jag säger nåt. Försöker nu vara övertydlig: Brrrraaaa! betyder stanna och få godis. Fint, duktig tjej osv betyder just bara det, så galoppa på du! Ibland behöver jag ju få mer än bara några språng för att komma åt att träna på något annat, t ex en galoppbom. Då kommer ju Brrrraaaa! efter bommen istället.

Om jag jämför med hundträningen så borde dessa "mellanberöm" vara överflödiga och förvirrande. Men när jag sitter på hästen känns det som att jag vill ge lite positiv feedback utan att behöva stoppa och belöna emellanåt. Saknar vägledning om hur jag ska få bra klickertänk som ryttare...

Hur som helst tycker jag Boogie skötte sig så fint i kväll. Samarbetsvillig och inga protester trots att hon fick gå ut och jobba när alla andra fick gå in och äta.

I morgon ska vi ut och åka transport för första gången sedan vi fick Boogie. Ebba ska få rida med på clinic för Manuela Witt. Hon är pirrig över det, och jag är pirrig över min debut som hästchaufför. Upp i gryningen alltså.

 

Tina

29 oktober 2007 11:08

Du har en så himla bra inställning när det strular. Jag måste verkligen skärpa till mig och sluta bli irriterad på det stackars djuret. Toppen att läsa din blogg!
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Jana

29 oktober 2007 16:54

Kan ju vara så att jag inte riktigt hänger med här men varför klickar du inte när du rider? I så fall kunde du ju prata precis vad och hur mycket du vill med hästen utan risk för tvärnit. Eller har jag missat något?

http://isgardsdjur.bloggagratis.se

 

Maria Y

29 oktober 2007 21:32

Tack Tina! På clinicen i helgen red en ung tjej en het häst som for runt som ett skållat troll runt ridhuset och snarast sprängde sig igenom bommarna. Tjejen kämpade stenhårt för att följa Manuelas anvisningar och gradvis blev det allt bättre för att till slut bli riktigt lysande. Efter varje tur hoppade tjejen av sin "halvgalna" häst, klappade och pussade på honom och svor över sina egna brister. Jag blev tårögd...
Jana: Att jag inte har klickern på hästryggen beror på jag själv inte fixar att ha en pryl till att hålla i, rent motoriskt alltså.
Även om jag hade klickern ombord skulle jag ändå fundera på det här med mellansnacket. Själva finessen med systematisk användning av betingade förstärkare är ju just att vara systematiskt. Ett virrvarr av mer eller mindre pålitliga betingade förstärkare (som ju beröm är) förvirrar mer än vad de underlättar.
Och även efter klicket kommer en tvärnit för att ta emot belöningen, och då tappar klantiga matte rytmen och känslan och får varje gång börja om lite från början med sits och centrering.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...