I runda slängar minst 50 bortslösade förstärkningstillfällen...

Den lilla tappra skaran som utgör fortsättningskursen, ägnade sig åt baklängeskedjning av delmoment ikväll. Som vanligt uppdagas vilka grundfärdigheter som behövs putsas vidare på. Det är därför det är så bra att ge sig på en kedja emellanåt. Både för att träna just kedjning men också för attt utvärdera sina grundfärdigheter. Flera insåg att Sitt på avstånd var en användbar Gf-variation som behövs t.ex vid hopp över hinder. Hunden är oftast så van att beteendet sitta lönar sig nära föraren, att den går mot föraren för att sätta sig när kommandot ges på avstånd. För att sitt på avstånd ska funka på kommmando måste det först finnas som en frivillig Gf. Enklast får man fram detta genom att klicka fram sitt på nära håll och sedan binda hunden eller be nån hålla i kopplet och avlägsna sig gradvis medan man fortsättter klicka för spontana sitt. Man kan också jobba med hunden bakom ett staket elller kompostgaller mellan två rum. När hunden varit med om detta ett antal gånger kan man även prova med lös hund och belöna sitt med belöning som kastas bakom hunden, för att på så sätt få hunden att bjuda på sitt på allt längre avstånd från föraren. (Behavior economics: om belöningen alltid dyker upp bakom hunden är det slöseri med energi att röra sig mot föraren.)

När hunden kan bjuda sitt på avstånd läggs stimuluskontroll på även det beteendet.

Frys på target brukar också underlätta när man vill göra kedjor som involverar target. Dvs att hunden kan placera och hålla kvar tass el nos på target i väntan på klick eller kommando. Detta får du fram dels genom att gradvis fördröja ditt klick vid markering på target. Om hunden hinner lämna targeten måste du vänta tills den söker sig tillbaka, och då klicka. Frys på target underlättas också av belöningsplacering. Kasta belöningen till hunden när den står på target så blir det mest effektivt för hunden att stå kvar istället för att gå mot dig efter klicket.

Garvade klickerhundar som Stella hämtar information ur timingen av klicket. Kommer klicket direkt när man trampar på target springer man mot matte och hämtar belöning. Kommer klicket en halv sekund senare står man kvar och inväntar att belöningen kommer neddimpande från ovan.

Onsdagslektion för Anki, och även jag fick rida på stångbettet. Jag ansträngde mig verkligen för att vara mjuk i handen och Boogie fick inte spader någon gång. Kunde så småningom ta och lyfta henne lite i galoppen och det var spännande att känna skillnaden i bärighet när jag fick till både framåtbjudningen, lyckades sitta bakåt OCH lyfta lite samtidigt.

När vi hittat vårt tempo la Fröken ut en herrans massa bommar. Jag tyckte dock Boogie skötte sig strålande, med tanke på hur kämpigt hon haft det tidigare. Hon ansträngde sig verkligen och la inte av vid något tillfälle. "Två steg mellan varje, placera sista framhoven 15-20 cm innan bommen" Sure! Som om jag har någon aning om var hästen fötter hamnar i det här tempot, än mindre kan påverka det! Fast ibland, om jag inte tänker  med ord, utan bara liksom GÖR, så kan det obegripligt nog funka.

När Fröken sedan bad om galoppfattningar inne bland bommarna tyckte jag det började bli mycket att hålla reda på, men Boogie fixade det något så när utan att bryta benen av vare sig mig eller sig själv. Hon hade säkert fått till det ännu bättre om jag inte lagt i någon slags mental handbroms som hindrade mig från det där bara GÖRA-läget som brukar vara det som funkar bäst i ridningen.

När Boogie ställs inför lagom svåra uppgifter, får lite tid på sig, och får se att ingen tänker jaga och stressa henne, så uppträder hon som en mycket bussig liten häst, som vill göra sitt bästa. Som kanske t om tycker att uppgifterna är roliga?

Jag tror Anki, (och hennes mentor Manuela Witt) ,har en hel del Premack-tänk i sitt träningsupplägg,(kanske utan att veta om det.) Man använder något som hästen kan bra som belöning för att ha utfört en svårare uppgift.

Trava över bommar - gå ner i skritt

fatta rätt galopp - whoa! (=tvärstopp)

kontraställd - fatta galopp  osv.

Så det är inte bara negativ förstärkning, dvs undvikande av obehag. Får ta den där vinkvällen med Ann-Louise och utforska detta vidare. Helst med hönsmössa på så det inte blir för pretantiöst