Jag önskar förstås att jag kunde berätta om en lika lyckad fortsättning på stimulusreverseringen. Men som alltid när man börjar känna sig kaxig inom djurträning så för verkligheten resolut ned en på jorden igen. Dag 5 var en sanningens dag, då alla ens brister som klickertränare tydligt trädde fram...

275:an, som ju verkade så nära målet när hon blev propppmätt dag 4, visade sig vara en svår nöt att knäcka. När vi började där vi slutade, dvs flyttade den nya heta targeten, trekant, från ytterläget till nr 2 i raden, visade det sig att hönan glatt pickade på vad som helst som låg ytterst. Eller rättare sagt hon pickade glatt och tämligen systematiskt på den ena efter den andra tills man klickade. Vi slet som galningar tills vi hade mätt höna igen. Marie var med och försökte hjälpa till och konstaterade att hönan bara gissade sig fram. Förr eller senare gav det ju utdelning. När vi lärde in den första heta targeten hade fick vi använda negativt straff när hönan pickade på fel target, dvs den heta targeten försvann en stund. Om jag förstod rätt brukar man få göra så även vid reverseringen för Marie, medan Bob ansåg att vi skulle lösa uppgiften med "pure shaping", alltså bara positiv förstärkning. Med just denna pippi, som antagligen gjort ett antal reverseringar i sina dagar, var det in i bänken svårt! Så småningom fick jag   lite hjälp med tänket av Bob. Eftersom picka på olika target var ett för denna höna "billigt" beteende, dvs det kostade henne inte nån större ansträngning att picka på tills det kom ett klick, var man tvungen att lägga upp  övningen så att det enklaste var att bjuda rätt respons och att bjuda fel respons kostade mer ansträngning. "Behavior economics" som Bob talade om på seminariet i Stockholm. I detta fall handlade det om att till en början placera den nya heta targeten avskilt från de andra, och sedan gradvis placera den närmare och mellan. Ganska självklart, om jag nu inte låst mig vid den ursprungliga instruktionen med targets max 5 cm från varandra på rad. Mänsklig lydnad kan ställa sig i vägen för förnuftig träning!

Med de nya hönorna, som nyss gjort sin första färgdiskriminering, var det jämförelsevis enklare att få dem att sluta picka på den tidigare heta targeten med hjälp av mycket hög förstärkningsfrekvens för alternativa beteenden. Förvånansvärt snabbt fick vi dem att sluta picka på röd, och mest bara stå och glo. Betydligt svårare var det att få dem att börja picka på grön. Efter lite inledande trassel med huvudrörelser i sidled istället för nedåt, fick  min partner Mia dock tilll det galant.

Jag hade betydligt svårare med 162:an. Gropen jag grävde åt mig själv var otydliga kriterier. Målsättningen var att klicka för huvudrörelser nedåt inom en bestämd zon kring den nya heta targeten. Bitvis höll det, men flera gånger hände det att hönan pickade på grön 1-2 gånger och att jag då fick för bråttom framåt, slutade klicka för huvudrörelser nedåt och väntade på fler fullständiga pick som aldrig kom. När då förstärkningsfrekvensen gick ned blev hönan frustrerad och började variera sitt beteende ännu mer. Då blev jag till slut desperat och klickade för sånt som låg utanför zonen, t ex pick på fläck på duken eller sidvärtes rörelser. Då var jag plötsligt ännu längre bort från målet....  Så länge man förstärker en variation av beteenden kan man inte förvänta sig annat än en variation av beteenden. Förstås!

 Som alltid när jag blir frustrerad över att inte nå målet i träningspasset så får jag tunnelseende och bara maler på, repetition efter repetition. Och fortsätter förstås att förstärka en massa skit! I stället för att ta paus och tänka efter. Urkorkat när resultatet endast blir  ytterligare en mätt och belåten höna som känner sig klar för dagen.

"Your chicken is a reflection of your ability as a trainer" skulle väl Susan Garrett sagt på sitt plågsamt sanningssägande vis. Men snälla farbor Bob fortsätter tålmodigt att ställa sokratiska frågor tills man kommer fram till lösningen. Mycket lärorikt, men inte heller det helt smärtfritt!

Å ena sedan är det så häftigt att det finns så mycket mer att lära sig och att förbättra i sin träning. Å andra sidan är det förbaskat motigt att aldrig kunna känna att japp, nu är jag riktigt duktig på det här.

Fler hönskurser blir det!

Min duktiga bordskamrat Mia:

 

Bacillen

15 oktober 2007 13:26

Det låter halt fantastiskt kul och svårt!! vad duktig du är, jag hade brutit ihop och nackat hönan....det vet jag nämligen hur man gör *sneglar ut mot egna hönshuset* ;-)

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...