Jag åkte ut för att bara få träffa Boogie lite idag. Det är ju Fröken som rider Boogie på tisdagar, men jag har ju inte sett hästen sedan i torsdags då Ebba red, och nu åker jag bort en hel vecka igen! Boogie hade fått börja med stång för Anki och reagerat med att bita sig fast i försvar mot obehagligheter. Så nu blir det samma lugna fina arbete med att få henne att inse att inget otäckt händer en liten häst som jobbar på och försöker sitt bästa. Inte ens med stångbett kommer vi att kräva något hon inte klarar eller är redo för.

Hämtade Boogie i hagen och körde sedan klickerträning i boxen och i stallgången. Hon var helt klart mer alert och engagerad än vid de senaste passen då vi tränat lite som hastigast efter ridningen. Jag shapade fram ett nytt beteende på nolltid: titta bakåt. Alltså att hon vrider huvud och hals kraftigt åt ena sidan. Körde sedan apportering med plastapporten och det gick också lite framåt. Sedan stimuluskontroll på sänka huvudet till golvet och kom så långt att hon faktiskt började vänta ett par sekunder på signal.

Några saker kring Boggies förstärkare framträder allt klarare:

Äpplen är si så där. Hon ledsnar efter en stund på dem. Morötter smäller högre. Kex verkar vara bra också. Vi har provat Digestive och Mariekex.

Efter ett antal  2-minuterspass med pauser emellan börjar hon ledsna på det mesta, eller rättare sagt söka efter grovfoder mellan repetitionerna. Ann-Louise får rätta mig, men kan det vara så att godismatandet väcker magsafterna och efter en stund måste hästen bara ha tag på bulkfoder, oavsett gottesmasket tränaren erbjuder?  (Har för mig att Cecilie nämnde nåt sånt på KlickerInstruktörsutbildningens hästhelg.) Eller är belöningskvaliten för låg i alla fall?  Verkar ändå skumt att välja att knapra på en halmbal istället för att försöka få en morotsbit till?

När jag bestämt mig för att avsluta och la på regntäcket igen fick jag se några riktigt fula grimaser! Boogie tyckte inte alls det var dags att få gå ut igen. Så vi körde några repetioner till med täcke på, och sedan tränade vi på Varsågod (att beta) och Upp (sluta beta) på väg ner till hagen igen.

I morgon kl 04.30 styr jag bilen mot Borlänge och mitt första Chicken Camp. Det ska bli mycket spännande att uppleva "HÖNAN (och Bob) som läromästare". Men hu så trist att vara ifrån familj och djur i en hel vecka! Inte ens en liten katt ska jag ha med mig, och mol allena i ett tomt hus ska jag bo. Det är kanske risk för att jag smyger med en höna hem om kvällarna? Not!