Har groomat idag när Anki red Boogie. Boogie fick först träna på att trava, utan att sänka ner huvudet utan bakdelsarbete, som hon tidigare är lärd.  Först när hon jobbar korrekt med aktivitet i bakben och rygg får hon sänka huvudet. Samma sak i galoppen. Här ska hon dessutom fatta galoppen utan att ramla inåt, vilken hon gör utifrån den tidigare vanan att fatta galopp för kraftig sporrning. Att få fatta galopp utan sporre, och att få jobba med huvudet i högre upp är stora nyheter för Boogie som tror att vi blir nöjdare om hon håller huvudet långt ner och inte gör något förrän man tryckt till med nåt vasst. Så hon blir lite förvirrad och osäker ibland. Idag gjorde hon nån ful grimas också när hon blev trött. Men Anki tar det lugnt och varligt, om än bestämt.

Efter drillningen på banan fick Boogie gå med på hundpromenad och titta på när hundarna tränade Ur vägen. Hundarna skötte sig fint så i morrn tror jag det blir premiär med matte på hästryggen. Boogie verkar gilla hundarnas sällskap och var mycket nyfiken på deras hopp i alla vattenpölar. Så nyfiken att hon gång på gång gick dit och testade själv med en hov, när en pöl blivit ledig. Hon som annars helst vill gå runt pölar!

Vi passade också på att grundligt undersöka en sandlåda som alltid bekymrar Boogie i första backen bakom stallet.

Efter lite vila i boxen körde vi igenom våra hittills framshapade häst-Gf:er. Dvs nostarget, hovtarget, sänka huvudet, håll fast (idag med nytt föremål, en tygtrasa) och en hel del Ponny-Zen. Måste lägga till nåt mer nu, hon verkar tycka att det är roligare att köra lite av varje än att fila länge på samma.

Anna Simonsson från Canis Avd Västerås och jag har håller TRÄNARkurserna tillsammans, för vi tycker att det blir både roligare och bättre så! Anna är den bästa arbetskamrat man kan önska sig! En klok tjej med mycket integritet och massor med hundkunnande. Har man slut på ideér har hon alltid något i bakfickan. Hon kan peppa mig när det är motigt med den egna hundträningen, laga min bil (med tejp!) när den faller i sär på väg till kursen, och hon är snabbare på stugstädning än min mormor!

Och nåde den kursdeltagare som inte tycker att det är ROLIGT att leka med sin hund när Anna är i närheten!

Elin med aussien Älva, Jeanette med golden/border Elton, Meri med dobbis Ferro och Grethe med labben Hubbe

...har vi haft i helgen för en av årets grupper. Helgens tema var Stimuluskontroll, dvs att lägga kommando på beteenden. Innan det är dags att döpa ett beteende måste man först forma fram beteendet till flytnivå. Det innebär att beteendet utförs med önskad fart och precision, även i olika miljöer och i närvaro av störningar. Så under lördagen fick TRÄNAReleverna först se till att de hade flyt på grundfärdigheterna Sitt och Ligg i framför-förar-mappen, även när träningspartnern sprang runt ekipaget och hojtade, samt mot avståndsbelöning.

Söndagen ägnades sedan åt att lägga kommando på dessa grundfärdigheter.

Först måste de få fram grundfärdigheten spontant med en latenstid om högst 3 sek (dvs hunden upprepar samma beteende igen högst tre sekunder efter att den belönats klart) Sedan går man igenom dessa steg:

• 1. Säg kommandot samtidigt som hunden utför beteendet frivilligt
• 2. Säg kommandot precis innan hunden utför beteendet.
• 3. Testa kommandot - säg kommandot innan hunden har börjat tänka på att utföra beteendet
• 4. Belöna bara om hunden utför beteendet när du har sagt kommandot, inte annars.
• 5. Säg ord som inte betyder något – belöna inte om hunden utför beteendet, säg därefter riktigt kommando och belöna.

När hunden kan vänta minst 5 sekunder på kommandot , samt ignorera kommando från medhjälparen, ja då var det dags att få fram grundfärdigheten spontant igen, till flytnivå. Och sedan tillbaks igen under stimuluskontroll! En riktigt tränad klickerhund ska nämligen kunna jobba både under kommando och erbjuda spontana beteende, samt skilja på när den ska göra vad.

Det tränades med djup koncentration och många pusselbitar föll på plats under helgen! Det är lyx att få vara instruktör åt dessa engagerade elever.

I arbete här ser vi Anita med basset fauve bretagne Tassa, Erik med kelpien Ösa, och Stina med lapsk vallhund Scilla

Idag fick jag för andra gången i år lämna en kurs i sticket pga av skadat barn. Telefonen surrade ilsket i fickan trots att jag gång på gång tryckte bort samtalen. Till slut var jag tvungen att kolla, och hjärtat stannar ju nästan i kroppen när man hör att ens barn gjort illa sig och måste till akuten. Samtidigt vill jag ju vara proffessionell mot mina kunder och får enormt dåligt samvete för jag måste avbryta kurstillfället när de rest långt och avsatt tid för att gå kurs. Så jag försöker avsluta, ge uppgifter till nästa gång osv medan huvudet snurrar och resultatet blir bara att jag känner mig  urusel både som mamma, som inte åker till barnet ögonaböj, och som företagare, som inte lyckas leverera den beställda varan. Suck!

Märta satt snällt och väntade på skolsköterskeexpeditionen med ett stort blödande jack i pannan. På vårdcentralen var det tydligen Stora Hål i Huvudet - dagen, så doktorn hade fullt upp med att sy ihop olika små pannor. Det var läskigt att bli bedövad och sydd, men efteråt kändes det lite coolt att tänka på att man kanske kommer att se ut som sin bokhjälte i framtiden.

Märta nya alias: Harriet Potter eller Flickan som överlevde (ett rör i pannan)

Märta var sugen på att klickerträna lite i kväll och gav sig i kast med vår kattunge Johnnie. Katter är väl inte det enklaste djuret att träna, men Johnnie var så på hugget igår när jag tränade med hundarna, så jag kunde inte låta bli att klicka in honom och köra lite fokus, sitt och nostarget. Nu tog Märta vid där jag slutade, och efter lite inledande strul där han sökte kontakt med mig stället, så fick hon till ett fint träningspass med target på en penna, och sitt i "fram-för-förar-mappen".

Johnnie är tacksam att träna då han är konstant hungrig. Han får kokt kött, norsk fiskpudding, skinka, korv  osv precis som hundarna, men i pyttebitar. Det tar betydligt längre tid för en katt att tugga klart vid belöning. Våra andra två katter måste även tvätta tassar och morrhår innan de är redo för nästa repetition. Johnnie är inte fullt så omständlig. Märta uppskattade dessutom att också få lite mer tid på sig att organisera sig inför nästa repetition jämfört med de speedade hundtrollen Tosca och Stella.

Jag tror han kan bli en fin klickerkompis till Märta!

Ebba fick rida lektion tillsammans med Moa idag, och det var förstås extra trevligt. Även om alla Ankis "tanter" är väldigt trevliga så är det förstås roligast att få fnissa ihop med någon jämnårig. Anki hade inhandlat nya cavalettistöd så upphöjda bommar var dagens tema. Boogie är tämligen ovan med sånt, och inte nämnvärt bekymrad över att klonka i här och var. Men nu när varannan låg ett par decimeter upp i luften fick hon  lov att tänka till lite extra. Ebba fick slita med att hålla traven tillräckligt aktiv genom hela serien, samt att försöka få stadigare skänkel. Hus måste ha en bra grund för att bli stabila, så en god sits ska byggas nerifån och upp, om jag förstod rätt. Fokus på källaren idag, alltså.

Moa och Claudia har ju hållt på ett bra tag nu och trimmas inför tävling. De fick galoppera serien och efter nån inledande snubbelvända höll Cladden god ordning på alla fyra benen.

Pull up the collar on my traveling coat
Sell that miserable place you bought

I wouldn't give nickel for another buck
I'm living on muscle, guts, and luck

If anybody asks where did I go
Tell 'em I went where the wild goose goes
I wouldn't have me an area code
Don't have a number, don't need a road
I'm leaving now,
I'm leaving now
Get out of my face
Get out of my space
I'm leaving now, adios
I'm leaving now

(John R Cash)