Palominon Dollar är 2 år och ska ridas in av Anki. Eftersom han är son till Rose som vi blev helt förälskade i och var på väg att köpa (men som var lite till åren och inte helt pigg i alla ben) följer vi hans utveckling med extra intresse. En riktig sötnos!

Ila är 3 år, och lite släkt med Boogie (Peppy San Badger är farfar till båda).

En charmig och sällskaplig häst som vi också har ett gott öga till.

När man ska hämta Sadie eller Snappy gäller det att tänka till. Lika stora, samma färg, varsin stjärn och vit kota bak. MEN en har man åt vänster, den andra åt höger. Stjärnorna ser också olika ut. Att den ena har massvis med SM-medaljer syns inte på utsidan....

Sussie på sin pigga morganhäst Utopia är ett samspelt ekipage!

Helgen har gått helt i hästens tecken, ingen hundträning alls. Om nu inte att bara få hänga med också räknas som träning.

Vi har varit hästvakter åt stallkompisen Sadie, (även känd som mellanchefen i hagen). Eftersom Sadie är konvalescent har vi promenerat med henne, för övrigt ett utmärkt sätt att lära känna en häst innan man hoppar ombord. De är inga maskiner, det är inte bara att ta dem och förvänta sig att de ska uppföra sig som de brukar med sin egen matte. Sadie har dock skött sig fint på promenaderna och lunkat med som en stor, snäll hund på 500 kg. Precis som Boogie var hon faktiskt mest avspänd när hundarna kutade med.

Sadie har för övrigt varit riktigt hygglig mot Boogie på sistone. Idag fick Boogie dela hennes hösilage i hagen när toppchefen Snappy vaktade tre högar.

...har varit veckans tema på flera kurser.  Som nybliven klickertränare blir man väldigt hängiven spontana beteenden och tycker att det är vansinningt roligt att fånga och shapa! Man blir också snabbt perfektionist och noga med att inte "döpa" beteenden man inte är 100 % nöjd med. Men det perfekta läggandet/sättandet/ ställandet osv kan ju ta lite tid att forma fram, speciellt när man är nybörjare på shaping. Risken är stor att man under väldigt lång tid bara förstärker spontana beteenden och sedan får lite svårt att övertyga hunden om att det ibland är mer strategiskt att vänta på en signal.

Där crossoverhunden kan ha svårt att komma igång och bjuda spontana beteenden har klickerhunden svårt att avhålla sig från att fullkomligen bombardera föraren med nya erbjudanden när belöning uteblir. Vi måste alltså relativt tidigt lära hunden att det ibland är mer lönsamt att vänta.

Hur ska då hunden veta när det är ibland? Jo, genom att vi noggrant håller oss till regeln att kommando gäller. Har vi gått över till att använda kommando i ett träningspass, så ska spontana beteenden inte längre ge utdelning!. Vi belönar dem inte, och vi måste ofta ge hunden en tydlig felsignal som avbryter det påbörjade spontana erbjudandet, eftersom det kan vara förstärkande för hunden bara att få fullfölja. Här gäller det att ha utrustat sig med en lekfull felsignal (t ex kliva ur tränar positionen och med skojfrisk rösta säga nåt i still med "Hoppsan, så tokigt!") Det får inte bli aversivt att bli felad! Då riskerar vi att hunden kroknar. Vi jobbar istället med "minsta möjliga förstärkare" ungefär "Tack för försöket! Prova igen så kanske jag klickar och ger dig bollen!"

Hunden måste bli felad ibland för att upptäcka skillnaden!  Lägger man sig  efter att ha hört signalen "ligg!" så kommer klick och boll/leverpastej etc, lägger man sig utan att först ha hört signalen"ligg!" kommer inget mer än att matte vänder sig bort och säger tokitok! Hmm....

Genom att växla mellan träningspass (gärna under samma träningskväll) där vi förstärker spontana beteenden och träningspass där vi håller oss till kommando får vi så småningom en signalklok hund som "vet" att så fort den hört ett kommando ska den fortsätta vänta på kommandon innan den gör något, och när det belönas för spontana beteenden så fortsätter man bjuda sådana. Under hela hundens liv vill vi enkelt kunna växla mellan dessa träningslägen, eftersom vi aldrig kommer att uppnå 100 % perfekta utföranden i alla moment, och därför behöver kunna fortsätta shapa nya och bättre spontana utföranden för att kunna döpa dem igen.

Tisdagens valpgrupp jobbade med modighetsövningar, eller som agilityinstruktörerna Eva och Emelie kallar det: Skapa ljud och Skapa rörelse. Förutom att vara agilityförberedande övningar är det ett väldigt finurligt sätt att miljöträna sin valp och lära den att gå på konstiga underlag och ta sig fram i trånga och utmanande miljöer. I stället för att som vid traditionell miljöträning bara exponera valpen och vänta på att eventuell rädsla och osäkerhet går över, (eller belöna för att den står ut), tar vi det ett steg längre och får valpen att VILJA skapa rörelse och oljud under fötterna.

För att få valpen att förstå att den ska sätta fötterna på konstiga saker kan man till en början använda en redan inlärd tasstarget som man placerar allt närmare och till slut ovanpå det man vill att hunden ska gå på. Klicka och belöna bort från targeten så att valpen måste gå tillbaka dit för nästa klick. Inlärningen går då oftast snabbare än om man belönar på target.  Försök INTE använda belöningen för att få hunden ännu längre på det läskiga underlaget, det leder oftast till att belöningen sjunker i värde istället och inlärningen går långsammare.

När hunden med lätthet trampar på targeten var du än placerar den på underlaget kan du höja ribban genom att hålla inne lite med klicket och vänta på allt fler tramprörelser innan du klickar, så att du gradvis får hunden att verkligen trampa runt och skapa oljud och/eller rörelse i underlaget.

Ta bort targeten och klicka för att hunden söker sig upp på underlaget även utan targetmatta.

I en annan övning vill vi att hunden tränger sig igenom ett skynke. Vi börjar med target framför skynket. Sedan precis under skynket som vi håller upp. Så småningom bakom skynket, och till slut håller vi skynket så att hunden måste pressa sig igenom, precis som vid den platta tunneln i agility.

När hunden gjort dessa övningar ett antal gånger med några olika objekt brukar det inte längre behövas nån target vid nya objekt. När hunden stöter på något nytt skramligt, prassligt eller rörligt underlag kommer den nämligen självmant att vilja pröva om det går att bli klickad för detta. En hund med den inställningen finner sig snabbt tillrätta på bryggor, brandtrappor, hängbroar, byggarbetsplatser och andra miljömässiga utmaningar!

Lämpliga träningsredskap hittar du hemma i garaget: presenningar, sopsäckar fyllda med tomburkar och petflaskor, gamla pulkor och snöskyfflar, bubbelplast, spånskiva som du lägger över ett vedträ osv.

Här ser vi springern Millie, dansk-svensk gårdshund Tessla, shitzu-korsningarna Dexter och Dante samt dansk-svenska gårdshunden Chicco i arbete!

PS funkar fint på häst också!

Håller på att packa upp efter en kortare konsultturné till Dalarna.

Alla dessa sladdar ansåg jag mig tydligen behöva för att kunna utföra mitt arbete....