I Märtas skolväska låg ett lite vasst formulerat brev till alla föräldrar angående barnens läxor. Barnen har i uppgift att läsa och recensera en bok var tredje vecka. Hittills har endast 1 av klassens 28 barn inkommit med en sådan recension. Nu uppmanas vi föräldrar att skärpa till oss, tänka på hur viktigt det är med barnens läsning och se till att barnen gör sina recensioner.

Vi leker med tanken att en klickertränare är lärare: Ge klassen en uppgift, 5 veckor senare är det 1 av 28 elever som lyckats utföra uppgiften. Hmm... tänka tänka tänka.............. Kan det vara så att uppgiften är lite för svår för barnen (och deras familjer, inte ens den naivaste av lärare kan väl tro att 8-åringar producerar bokrecensioner för egen maskin)?

Kan jag som lärare ändra på något i uppgiften så att fler lyckas?

Men här väljer läraren att vara aversiv mot både barn och föräldrar med gnat och tjat istället. Och visst, beteende påverkas på det viset också. Ska man nu vara aversiv ger det bättre effekt att ta i rejält från början. "Alla barn som inte inkommit med två bokrecensioner innan höstlovet avstängs från vidare undervisning" skulle säkert få fler av oss föräldrar att omprioritera vardagskvällarna, ta dusten med barnet och få recensionerna inlämnade. Absolut!

Detta eviga pekpinnande får dock i detta hushåll (och tydligen i 26 till) motsatt effekt. Vi habituerar och vänjer oss gradvis vid en fröken som skriver allt surare kommentarer i veckobreven. Vi hittar på motargument och ursäkter för att inte ta itu med bekymret.

Hela projektet ska väl stimulera barnens läsande är det tänkt, men har i alla fall på vår dotter rakt motsatt effekt. Under åk 1 jagades vi också av ett recensionstvång på ALLA böcker man läste. Det slutade med att vårt barn, som läst sedan 5 års ålder, helt  slutade läsa böcker och bara valde Bamsetidningar. De måste man ju inte recensera.

I höst har hon valt en annan strategi. Genom att välja den tjockaste boken hon kunde komma på (Harry Potter och Hemligheternas kammare) skjuter hon recensionen framför sig. (Andra kortare böcker läser hon i smyg, utan att tala om det.) Se så bra det går att öka förekomsten av ett beteende med hot och tryck!

Jag önskar alla lärare en obligatorisk TAGteach-utbildning!

 

Jana

29 september 2007 21:50

Jag kommer ihåg en enda bokrecension som jag skrev under hela mitt skolliv (flera tusen tvångssammanfattningar men bara en enda recension). Uppgiften var frivillig och ändå gjorde jag det, därför att jag fick välja boken själv, kunde alltså skriva om min favoritbok som ingen annan kände till (missionarsarbete!). Efteråt fick vi som hade recenserat en bok en ny bok som belöning. Vi fick till och med välja bland flera böcker så att vi skulle få en som vi verkligen ville ha. Fanns det TAG-teaching år 1991? ;-)

http://isgardsdjur.bloggagratis.se

 

Maria

30 september 2007 20:29

Nej, Tag-teach fanns inte då, knappt klickerträning i den allmänna hundvärlden. Men din lärare verkade ju ha förstått principerna ändå :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...