Klickerträning, liksom all annan hundträning, handlar om att ge hunden information om vilka beteenden som ger utdelning. Den informationen kan vi ge hunden genom att klicka och belöna de beteenden vi vill ha, samt ignorera övriga beteenden. Ibland blir vår träning ännu mer effektiv, dvs inlärningen går snabbare, om vi istället för att bara ignorera det vi inte vill ha, faktiskt ger hunden en vink om att det där beteendet kommer inte att ge utdelning (just nu). Detta blir speciellt tydligt när vi jobbar med stimuluskontroll övningarna och har kommit till steg 4 där vi inte längre klickar och belönar för spontana erbjudanden.  Säg att vi jobbar med att lägga kommando på beteendet Sitt och har kommit så långt att vi säger kommandot precis innan hunden sätter sig. Så är hunden snabb och slänger ner rumpan innan vi har hunnit säga något. Vi kan förstås bara plocka upp hunden igen och börja om. Problemet är att beteendet att sätta sig spontant, kan ha förstärkts bara av att få fullföljas (eftersom beteendet, att sitta, massor med gånger givit utdelning tidigare, och alltså är positivt laddat). Risken är då stor att hunden kommer att fortsätta bjuda oss spontana sättanden mellan de kommando-styrda sättandena. Har vi riktig otur kan hunden uppleva att ett antal spontana sättanden och uppplockningar leder till att vi säger "sitt" och belöningen kommer. Vi har fått en beteendekedja. Det blir nu mycket svårt att lära hunden vänta på kommandot.

Om vi istället också använder oss av en felsignal, kan vi snabbare få hunden att upptäcka när beteendet sitt ger utdelning, och när det inte gör det. En felsignal får inte bli en bestraffning, något som hunden upplever som obehagligt, Crossoverhundar är extra känsliga för detta. Vi introducerar  inte felsignal när hunden är färsk på klickerträning, utan väntar tills dess att hunden verkligen kommit igång med att bjuda mig beteenden när vi tränar.

Felsignalen innebär att vi kliver ur vår "tränarposition". Så länge som jag står uppsträckt, stel och trist,  i min tävlingsmässiga position är det information till hunden att allt är som det ska. När jag ger min felsignal kliver jag tydligt ur den uppsträckta positionen och säger något skojfriskt med rösten i stil med "oj, så tokigt det blev". Genom att träna mig själv att låta glad och positiv motverkar jag risken att hunden uppfattar signalen som obehaglig. Hunden har ju egentligen inte gjort något fel när den provar hur den ska få mig att klicka. Det är ju rätt att den försöker jobba, den provade bara för stunden fel grej!

Genom att göra felsignalen tydligt glad motverkar jag  samtidigt att jag själv börjar tappa humöret (vilket vi alla gör förr eller senare när det inte går som vi tänkt i träningen). Man kan inte vara arg och le samtidigt!

Sedan ger jag snabbt hunden en ny chans att göra rätt.  Om jag blir tvungen att fela hunden 2 gånger i följd är det information till mig som tränare att jag gjort det för svårt för hunden. Då måste jag ändra på något så att det blir lättare för hunden att lyckas.

Eftersom det kan vara förstärkande bara att få göra klart ett beteende så är  timingen i felsignalen lika viktig som timing i klicket. Om hunden bjuder mig fel beteende ska felsignalen komma innan hunden hunnit fullfölja beteendet. Om hunden bjuder mig rätt beteende, men i fel utförande (dvs för långsamt, snett, i kombination med något annat etc) ska felsignalen komma efter att hunden gjort beteendet. Det blir då information till hunden att prova samma beteende igen, men frustrationen över utebliven belöning kommer förmodligen att göra beteendet lite mer intensivt och varierat på något sätt.  

Att bjuda ett sitt när man ska vänta på signal för sitt, räknas som fel beteende. Alltså ska felsignalen komma  innan rumpan hinner nudda marken. När  hunden sätter sig efter signal, men med ett sämre utförande än normalt, ska felsignalen komma efter sättandet.

Felsignal kan man givetvis använda även när man jobbar med spontana beteenden. Jag vill jobba med att shapa fram snabbare sättanden: Hunden börjar med att erbjuda mig ligg. Innan hunden hinner ner i backen, ger jag min felsignal. Hunden provar sitt i stället och jag klickar och belönar. Jag fortsätter klicka för sitt ett antal gånger tills hunden bara erbjuder mig detta. Då kan jag börja "välja bort" de sättanden som jag tycker är för långsamma genom att ge felsignal direkt efter dessa. Kom bara ihåg att flera felningar i följd beror på att man jobar med för höga kriterier!

I kväll var det avslutning på Valpkursen och Allmänlydnadskursen. Samtidigt som det som vanligt känns skönt att få bocka av ett avslutat uppdrag, så är det lite vemodigt att säga "hej då" till alla trevliga människor och rara hundar. Speciellt när alla är så på gång med sin klickerträning nu, och hundarna gör fina framsteg. Välkomna tillbaka längre fram!