Mulleman, en av de sötaste B-ponnierna på ridskolan dödades i en trafikolycka i fredags. Tydligen hade han kommit ut på vägen på något sätt.

Trafik och hästar, en läskig kombination. Jag är så glad att ha Boogie på Skällsta där det är rätt långt till stora vägen och lätt att komma ut på tur utan att passera trafik. När Ebba och Moa för första gången fick rida ut själva utan barnvakt i lördags, fanns inte ens trafik på min Oro-lista.

Jag var mer bekymrad över att de, trots stränga förmaningar, skulle få för sig att testa om en quarter kan springa snabbare än en arab.

För bara några veckor sedan dog en kille en knapp km från vårt hus när han cyklade i kapp med sin syster till skolan och körde rätt ut på stora vägen framför en bil. Bara förra veckan fick jag ett utbrott på några tonårstjejer som gick och puttade ut varandra i körbanan "på skoj". Jag fick tvärnita så att hundarna rullade runt i sina burar. Jag for ut bilen och var allt annat än klickersk i mitt ordval, kan jag säga.

En liten ponny kan ju inte förstå att även om gräset är grönare så är livet livsfarligt på andra sidan staketet. Men vad är det med människans avkomma som gör att man ska gå med hjärtat i halsgropen i 20 (eller 40?) år efter man satt dem till världen? Varför ska det ta sån tid för frontalobsfunktionerna att utvecklas?

 

BLomst

24 september 2007 18:10

Stakkars Mulleman! Selv har jeg opplevd det samme. Godt det ikke (også) gikk menneskeliv tapt...

Håper du får en fin mandagskveld.

http://blomst.bloggagratis.se

 

Tina

24 september 2007 18:56

Usch va mycket otäckt som hänt runt kring dig. Sådant gör en helt klart lite extra orolig som mamma.
Tina

http://workonglabs.wordpress.com

 

Ann-Louise

24 september 2007 22:39

Vi har också en bra bit till "stora vägen" som eg. är väldigt liten men den är smal och man kör fort på den. Junge är inte rädd för trafiken men ibland stissar han upp. Jag misstänker att han tror att det är startbilen på travbanan.... ;-P.

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Maria

25 september 2007 15:49

Man kan ju inte låsa in vare sig sina barn, hundar eller hästar för tid och evighet. Men världen är rätt läskig...

Ann-Louise: En kallblodstravare jag red under tonåren ville gärna springa ikapp med brandbilar, lastbilar och annat STORT som körde om. Inte helt behagligt.

 

camilla

25 september 2007 19:33

usch va lessen jag blir när jag läser vad som hänt...bilar är hårda..barn o hästar är mjuka..
Oron har varit här oxå för både barn o djuren på gården..måtte det aldrig hända..vill inte ens tänka på det

http://www.allimac.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...