...har varit veckans tema på flera kurser.  Som nybliven klickertränare blir man väldigt hängiven spontana beteenden och tycker att det är vansinningt roligt att fånga och shapa! Man blir också snabbt perfektionist och noga med att inte "döpa" beteenden man inte är 100 % nöjd med. Men det perfekta läggandet/sättandet/ ställandet osv kan ju ta lite tid att forma fram, speciellt när man är nybörjare på shaping. Risken är stor att man under väldigt lång tid bara förstärker spontana beteenden och sedan får lite svårt att övertyga hunden om att det ibland är mer strategiskt att vänta på en signal.

Där crossoverhunden kan ha svårt att komma igång och bjuda spontana beteenden har klickerhunden svårt att avhålla sig från att fullkomligen bombardera föraren med nya erbjudanden när belöning uteblir. Vi måste alltså relativt tidigt lära hunden att det ibland är mer lönsamt att vänta.

Hur ska då hunden veta när det är ibland? Jo, genom att vi noggrant håller oss till regeln att kommando gäller. Har vi gått över till att använda kommando i ett träningspass, så ska spontana beteenden inte längre ge utdelning!. Vi belönar dem inte, och vi måste ofta ge hunden en tydlig felsignal som avbryter det påbörjade spontana erbjudandet, eftersom det kan vara förstärkande för hunden bara att få fullfölja. Här gäller det att ha utrustat sig med en lekfull felsignal (t ex kliva ur tränar positionen och med skojfrisk rösta säga nåt i still med "Hoppsan, så tokigt!") Det får inte bli aversivt att bli felad! Då riskerar vi att hunden kroknar. Vi jobbar istället med "minsta möjliga förstärkare" ungefär "Tack för försöket! Prova igen så kanske jag klickar och ger dig bollen!"

Hunden måste bli felad ibland för att upptäcka skillnaden!  Lägger man sig  efter att ha hört signalen "ligg!" så kommer klick och boll/leverpastej etc, lägger man sig utan att först ha hört signalen"ligg!" kommer inget mer än att matte vänder sig bort och säger tokitok! Hmm....

Genom att växla mellan träningspass (gärna under samma träningskväll) där vi förstärker spontana beteenden och träningspass där vi håller oss till kommando får vi så småningom en signalklok hund som "vet" att så fort den hört ett kommando ska den fortsätta vänta på kommandon innan den gör något, och när det belönas för spontana beteenden så fortsätter man bjuda sådana. Under hela hundens liv vill vi enkelt kunna växla mellan dessa träningslägen, eftersom vi aldrig kommer att uppnå 100 % perfekta utföranden i alla moment, och därför behöver kunna fortsätta shapa nya och bättre spontana utföranden för att kunna döpa dem igen.