Tisdagar har vi först valpkurs, sedan allmänlydnad. Jag är klar till 21, så det brukar finnas lite ork för egen träning kvar. Däremot är det sällan rätt aktivitetsnivå på mina hundar när de suttit i bilen och tittat på två kurser först. Ikväll tänkte jag därför bara "aktivering", inte "prestation". Det blir nämligen snabbt aversivt för mig själv när jag har som målsättning att åstadkomma något, och hundarna är övertända, piper, hoppar och far.

 Stella fick komma ut först. Lite fritt följ med vänstersvängar funkade finemang. Klossträningen hade förbättrat schvunget i bakdelen. Helt om marsch kraschade totalt när Stella försökte backa runt mig istället för att följa med runt. När jag felade blev hon lite stirrig, och backade ännu mer. Här var det nog också klossträningen som spökade på nåt vis, men det löste sig när jag  gjorde allt i slowmotion och faktiskt lockade med henne runt ett par gånger för att få komma åt att förstärka rätt beteende. Sedan funkade det som vanligt igen.

Efter det körde jag lite fjärr på ca 7 meter, men upptäckte raskt att hon går framåt upp i stå. Plockade ur det och filade lite på nära håll. Efter ett tag bestämde jag mig för att ta med det hem och öva inne istället i bättre belysning för att vara säker på att belöna vikt bakåt.

Sedan var det dags att släppa ut Tosca-galningen. Tema för kvällen var stimuluskontroll på ligg. Vänta på kommando är mycket svårt för Tosca, så det kanske inte var rätt läge efter väntan i bilen, men jag vill jobba mycket med kommando på henne eftersom det är där vi har svårast. Tosca är ju klickertränad från valpstadiet. Eftersom jag nu inte skulle ha en sådan där

kommandolåst hund har jag gjort klickertränarens klassiska nybörjarmisstag och väntat för länge med stimuluskontroll. Allt ska ju vara färdigt och perfekt innan det döps, eller hur? Men en hund som får vänta 2 år innan den ska lära sig jobba med kommandon, får svårare att förstå konceptet stimuluskontroll. Så här sitter jag med en 3-årig beteendesprutande klickergalning till lagotto. Jag har otroligt lätt för att bli frustrerad och irriterad, inte på hunden, utan på mig själv som åstadkommit detta. men ikväll är jag rätt stolt över att jag lyckades hålla huvudet ganska kallt i den besvärliga övergången där hunden ska vänta lite på signal. Just där brukar Tosca förvandlas til en enda stor skällande sprattlande utsläckningsexplosion, och jag brukar tappa humöret och ge upp. Men i kväll kämpade jag på. provade att belöna med godis på backen för att lugna ner henne med nosande. Viss effekt. Sedan tog godiset slut och jag övergick till bollbelöning. Lek har ju inte varit Toscas favvo, men vi har jobbat upp det, och ikväll hände spännande saker. Hennes frustrationsnivå sjönk tydligen när hon fick jaga bollen, för plötsligt kunde hon tyst vänta på signal  i flera sekunder OCH överse med andra ord. Vi kom raskt så långt att vi dessutom kunde växla mellan sitt och ligg. Intressant!

Hemma igen körde jag mer Stå upp bakåt med Stella. Belönade som vid backa genom att rulla godis mellan framtassarna bakåt och fick snart mera bakåtvikt i ställandet. Kunde då kosta på mig att börja nolla de som gick framåt utan att hunden kroknade. Med Tosca blev det ingångar med både target och kloss. Ingångar är tema på Gf- fortsättningskurs imorgon så jag vill kunna demonstrera båda tillvägagångssätten.

Nu lite sömn.  I morgon är det min tur att rida lektion för Anki.

Har groomat idag när Anki red Boogie. Boogie fick först träna på att trava, utan att sänka ner huvudet utan bakdelsarbete, som hon tidigare är lärd.  Först när hon jobbar korrekt med aktivitet i bakben och rygg får hon sänka huvudet. Samma sak i galoppen. Här ska hon dessutom fatta galoppen utan att ramla inåt, vilken hon gör utifrån den tidigare vanan att fatta galopp för kraftig sporrning. Att få fatta galopp utan sporre, och att få jobba med huvudet i högre upp är stora nyheter för Boogie som tror att vi blir nöjdare om hon håller huvudet långt ner och inte gör något förrän man tryckt till med nåt vasst. Så hon blir lite förvirrad och osäker ibland. Idag gjorde hon nån ful grimas också när hon blev trött. Men Anki tar det lugnt och varligt, om än bestämt.

Efter drillningen på banan fick Boogie gå med på hundpromenad och titta på när hundarna tränade Ur vägen. Hundarna skötte sig fint så i morrn tror jag det blir premiär med matte på hästryggen. Boogie verkar gilla hundarnas sällskap och var mycket nyfiken på deras hopp i alla vattenpölar. Så nyfiken att hon gång på gång gick dit och testade själv med en hov, när en pöl blivit ledig. Hon som annars helst vill gå runt pölar!

Vi passade också på att grundligt undersöka en sandlåda som alltid bekymrar Boogie i första backen bakom stallet.

Efter lite vila i boxen körde vi igenom våra hittills framshapade häst-Gf:er. Dvs nostarget, hovtarget, sänka huvudet, håll fast (idag med nytt föremål, en tygtrasa) och en hel del Ponny-Zen. Måste lägga till nåt mer nu, hon verkar tycka att det är roligare att köra lite av varje än att fila länge på samma.