... kan man läsa på www.canis.se samt på min hemsida www.myeducation.nu eller varför inte på min Canis-kollega Fannys sida www.klickerklok.se  Ann-Louise, även hon Canis-kollega, skriver om klickerträning av både häst och hund på www.ryrvik.se

Det känns helt underbart att få släppa ut sin häst till kompisarna i den här enorma hagen med skog att söka skydd i och kullar att vandra på.

Här är Boogie på på väg fram för att smöra för Snappy, chef i hagen och SM-medaljör i trail och pleasure, samt hennes vapendragare Claudia, den otroligt bussiga lektionshäst som tålmodigt lärt mig grunderna i westernridning.

Ebba fick rida idag. Hon gick ner själv till ridbanan och satt upp och övade på det hon tränat på med Anki. Boogie svarade allt bättre på hennes hjälper. Sedan släpade jag ut bron på ridbanan. Vi vill ju låta Boogie göra lite nya roliga grejer. Jag var beredd att använda hovtargeten om det hade varit tveksamheter, men det såg ut som Boogie har gått på broar tidigare. Vi klickade ändå och belönade rikligt! Sedan avslutade vi med en skogsrunda tillsammans med hundarna. Det ser bestämt ut som om Boogie uppskattar hundarnas sällskap i skogen. Ju större flock desto bättre!

När man åker ut sent på eftermiddagen på söndagen kan man nästan räkna med att ha stallet för sig självt. Då är det bra läge att börja med något nytt. Även om alla i stallet är verkar positivt inställda till mina klickerexperiment,  kan det ändå vara lite småjobbigt att prova sig fram med stor publik!

Jag har ju inte tränat just häst på detta viset förut.

Idag repeterade vi apportering och sänka huvudet, och sedan introducerade vi en hovtarget. Target är alltså ett föremål som djuret ska vidröra med en kroppsdel. Boogie har tidigare lärt sig att sätta mulen mot en petflaska. Nu vill vi att hon ska sätta hoven på en badrumsmatta. När hon har lärt sig beteendet kan man använda targeten för att få henne att gå till eller ställa sig på olika platser.

Boogies första beteende var att undersöka mattan med mulen. Jag klickade för det några gånger och flyttade iväg mattan. Sedan försökte jag tajma klicket till hennes fotrörelser i riktning mot mattan. Hamnade en hov i beröring med mattan klickade jag och belönade många gånger i följd. Efter 7-8 repetitioner på detta vis hade vi ett sånt där underbart klickerträningsögonblick där Boogie gick fram till mattan, tittade intensivt på den i några sekunder och sedan höjde hoven i luften för att drämma ner den på mattan. Sedan gick det att flytta mattan vart som helst i stallgången så gick hon dit och ställde sig på den.

Tidig start på lördagen eftersom Ebba skulle få rida ut på Boogie tillsammans med Moa och Camilla utan mig i släptåg. Jag fick nöja mig med att vanka av och an på stallplanen och oroa mig över att allsköns fordon plötsligt skulle upp och köra på vår lugna skogsväg. Boogie har hittills varit lugn som en filbunke kring bilar och jordbruksmaskiner, men man kan ju aldrig veta. Moas mamma Camilla var ju dessutom med och höll ungarna under uppsikt. Men ändå är det lite svårt att släppa taget.  När jag, här om dagen, vojade mig över hur mycket man vågar släppa iväg sitt barn till häst på egen hand, sa Helena: "Men tänk hur vi höll på!" Ja, det är just det. Tänk hur vi höll på!

För att hålla tankarna i styr körde jag uppletande på hästgrejor med hundarna. Det gick lysande! Två boots, en flugluva och en tappsko la jag ut i en stor ledig hage. Båda gick som klockor. De vilar sig tydligen i form. Stella plockade upp ena bootsen lite knasigt så att den täckte hela hennes ansikte, men hon hittade in i galopp med hjälp av lite röstguidning. Apporteringen av hästskon var kanon, bättre än när vi senast övade på det i våras. På väg tillbaka till bilen hittade hon en vattenhink med en bottenskyla av unkigt gammalt vatten som hon lyckades pressa ner sig i för ett svalkande dopp.

Sedan red Camilla in på stallplan på vackra araben Mocca, men utan barn!Hjärtstillestånd!  Hon skrattade åt mitt ansikstuttryck,  för i makligt tempo bakom kom sedan två sävliga quarterdamer med varsin pladdrande tjej ombord. Turen hade gått fint, både Boogie och Ebba hade skött sig. Camilla tror att vi snart kan låta tjejerna rida själva ihop. Hmm....

Sedan var det min tur att få klickerträna Boogie lite, apportering och mule i golvet. Det senare försöker jag nu lägga kommando på. Jag la näsan i blöt när Moa och Camilla lasttränade Claudia också. Vi använde inte klickern men samma principer. Claudia går gärna in i transporten men börjar jazza runt när hon blir instängd. Nu stod hon allt längre stunder alldeles stilla trots att bara en liten lucka framtill var öppen. Hon vill gärna kika ut men valde allt längre stunder att ta in huvudet  för att få sidodörren att öppnas och bli serverad äpple. Öppning av dörren blir en betingad förstärkare som förstärker beteendet hålla fötterna stilla. Nästa gång tror jag de kan stänga alla luckor om de fortsätter hålla hög förstärkningsfrekvens.

Hittills är min upplevelse att hästarna är lätta att träna på detta vis. De är ju så otroligt matfixerade!

Nu ska det bli räkor och bakad potatis. Kanske nåt gott att dricka också, för i morgon tar vi sovmorgon!

Något stressig dag idag, eftersom Lars är bortrest. När man är helt själv med barnväckning, frukost, kläder, gympapåsar, håruppsättningar (barnens, själv glömde jag nog att kamma mig), hundrastning, kattungar som smiter ut i sista stund och tvätt som måste hängas innan den möglar, då blir det lite körigt på morgonen. Kom sent till stallet och fick tyvärr stressa för att hinna innan jag skulle börja jobba kl 13.

Boogie och jag skulle ut i skogen på lite snabbjobb hade jag tänkt. Det blev intervallträning, dvs vi galopperade så länge som mina ben orkade stå i fältsits, sen skrittade vi, och sedan galopperade vi så länge som Boogie orkade. Sedan vände vi och tog samma väg tillbaka enligt samma principer.

Hemåt blev hon lite piggare, men kändes som om man gott hade kunnat gasa på lite till utan att tappa henne.

Svettig häst och svettig matte. Snabbt utsläpp efter dusch men jag hade tyvärr inte tid att stanna och belöna lägganden i hagen eftersom jag nu var i tidsnöd för att hinna till kursen på Kvarngården.

Där var det första praktiktillfället på "Klickerträning och lugnande signaler". Vi tog en hund i taget och jobbade på att få igång både hundar och förare i klickertänk. Ett mysigt gäng, så jag tror denna kurs kan bli lika rolig att hålla som den i våras.

Sedan en privatlektion för pumin Ztella med matte Margareta innan jag återsåg hem och barn. En liten kommunikationsmiss gjorde att Märta blev hämtad av två föräldrar i varsin bil på fritids. Hoppas att det fick henne att känna sig extra älskad! Ett bad till mamma i badkaret medan barnen roade sig i grannens pool. Kvällen avslutades med ett barn i varje armhåla tittandes på "A prairie home companion". Lars lagade datorn alldeles bredvid, men hade lika gärna kunnat vara på en annan planet, så fokuserad på problemlösning som han var. Dötrist film, tyckte Märta men mysade generöst med sin mamma ändå. Ebba och  jag tyckte att det var lite småputtrigt roligt på ett alldeles lagom vis