Är det bara jag som suttit i 6 veckor nu och väntat på något slags inlägg (på norska) om hundträning i Melodifestivalen?

    

Några av våra vänner i stallet ska ju tävlingsdebutera här på vårkanten.  Dags att ekipera sig alltså, och hatt är i princip en nödvändighet.

Men det är inte bara att slänga på sig första, bästa westernhatt. No, no, no! Jag har hört somliga mumla om att hatt, det har de redan hemma, sedan någon USA-resa i ungdomen eller så. Haha, det trodde jag med när vi skulle debutera. Nu vet jag bättre! Allt jag kan har jag förstås lärt mig av Anki!

Här kommer en liten guidning i westernhattens värld.

Man FÅR tävla i hjälm, men de flesta väljer hatt.

Tro inte att dina gamla westernhjältar duger som stilikoner:

   Kulhål och bucklor - nej tack!

   Lite mer välvårdad, men helt fel stuk. Pinchfront funkar inte!

   Zeb verkar ha suttit på sin!

   Miss Ellies blomkruka på vift?

   Krokodiltänder och platthatt funkar bara i "the outback down under"!

  

Det verkar faktiskt bara vara Tommy Lee Jones som har koll på hatten, men så är han ju ranchägare och "cattleman" på riktigt!

För det är endast nedanstående stukningar på hatten som är gångbara:

  

 Cattleman' Crease: A more traditional crease with rolled front and sides rolled higher with the back dipped slightly.
Quarter Horse Crease: Longer vents in the crown, squared front with sides rolled moderately, cupped back. 

Cutter Crease: Similar to the Quarter Horse Crease with a squared front brim, flatter sides, and dimples in the crown.

Så dyk nu inte upp på framridningen i   

Då kommer coachen inte att vilja coacha, helt enkelt!

   Hell no - hon kommer inte ens att heja på dig!

   Hellre en välvårdad hjälm om du inte kan tänka dig att investera i en ny filthatt med cattleman's crease, alltså!

Beställer du från t.ex Rod's eller Sheplers, så mät huvudet noga. För mig har ridhjälmsstorleken stämt exakt på hattnumret. För stor hatt är ett elände, den måste sitta kvar i galopperna. Om det känns som om du måste hålla kvar den med ögonbrynen, kommer du inte att kunna fokusera på ridningen. Är den bara lite för stor kan man klippa wettexduk i remsor och lägga innnanför hattbandet. För att riktigt säkra den på huvudet sprejar du på duktigt med hårsprej precis innan du trycker fast den på huvudet. (Sedan känns det som att riva av ett plåster när den ska av! Och hjälmfrilla får en helt ny innebörd.)

  

Sedan behöver du en box till hatten. Jag skojar inte, jag var helt övertygad om detta efter endast en tävling med hatten i papplåda och påse. Det är så mycket man ska släpa med och hatten tål inte att komma i kläm. Dessutom kanske man måste rida fram ute i regn, och då har man raskt förvandlat sin korrekta cattleman's crease till en Zeb-paj. Alltså har man hatten i tryggt förvar i boxen tills det är precis dags att tävla, utan risk för att den blir blöt, trampad på eller blåser bort.

Trail får fortsätta vara favvo-grenen.

Är mönstergrenen vi får harva på i tills vi uppnått Western Riding-status på galoppombytena.

Inte min favvogren. Mönstret kan se ut ungefär hur som helst och brukar anslås på nätet någon vecka eller så före tävlingen. Eller först på plats. Det är OK, jag gillar oförutsägbarhet, eftersom det gör att man tränar varierat.

Vad jag är mindre förtjust i är att de klämmer ihop de däringa konerna i ena ändan av ridhuset, så det blir så trångt, och ritten känns bara ryckig. Självklart är det en del av svårigheten, att kunna få hästen så följsam så att man kan få övergångarna exakt där de ska vara även på en liten yta. Men vi är väl inte där än, och jag blir stressad. Gissa vad som händer med hästen då!

Dessutom: Alla som är med i klassen går in  samtidigt och står på led och väntar på sin tur att rida mönstret. Många deltagande före = massor med tid att stå och bli nervös. Rider några fel väg före en, kan man till slut börja grubbla över saker som "var det verkligen till höger om kona två....eller vänster?"

Efter mönstret får man stå i andra ändan och vänta på de andra att bli klara. Vissa hästar blir lite pirriga av att stå i en grupp först, sedan rida i väg ut i stort ensamt utrymme, och sedan till en grupp igen. Vissa små kossehästar måste hållas mentalt sysselsatta under all denna väntan. Det är inte helt lätt när man ska stå sida vid sida med de andra. Man är fortfarande "i tävlan" och ska sitta snyggt och ha tyglarna i en hand.

Sedan kommer "railwork" när alla samtidigt ska visa upp gångarter enl. speakerns instruktion. Längs fyrkantsspåret. Vissa små kossehästar tycker då att det är väldigt kul att äntligen komma i rörelse igen. Och vill gärna visa alla nya polare vem som är snabbast på rakan... Då är det väldigt bra för matte om det råkar komma lite Johnny Cash i högtalarna, för då kan hon djupandas och hålla styr på saker.

Här ett WH-mönster som använder hela banan, det gillar vi!

Svårt att hitta quartrar på Youtube, paint-folket verkar vara mer framme där!

Så här kan railwork se ut. Fast inte på racer-Boogie! Det är så mycket i westernridningen som handlar om att springa långsamt. Utom just de grenar stackars Boogie är avlad för....

 Men om man fick göra som på de här stortävlingarna och gå ut på framridningen igen när man gjort sitt mönster skulle vi ha det lite lättare tror jag.

heter en av alla zillioner AQHA-grenar.

Undrar om det är den Hottis övar inför, när han hoppar ut ur hagen hela tiden?

..kan man ju passa på att leta efter när man är hemma med sjuka barn och känner sig halvdan själv.

Kolla in långsam galopp, men med stuns!

Western Riding heter grenen, och det dröjer innan vi är redo för den...

...råder i stallet just nu. (Fast jag vet inte om det är just den febern som slagit ut både mig o ungarna så det blev en VAB-dag idag?)

Det är dags att anmäla till vårens första tävlingar, och för oss blir det Corn Horse Show i Strängnäs 13-15 maj.

Det blir nog 4 hästar från stallet som åker iväg. Vi har bestämt att Hottentotten är för liten och grön för att debutera på en tredagars med uppstallning i tältbox, så han får stanna hemma och växa till sig. Ebba ska i stället premiärtävla Ninis Älva, som hon brukar rida på måndagar. Hade Älva varit en quarter hade Nini först varit tvungen att adoptera Ebba för att hon skulle få tävla. (Och gifta sig med Susanne, den andra medryttaren? Näe förresten, AQHA godkänner nog inte samkönade äktenskap, de godkänner ju inte ens tvåkönade samboförhållanden...)

Men eftersom Älva är en korsning som ska tävla i Allbreedsklasser så blev det inte alls lika krångligt att tävla på lånehäst.

Nu tror jag vi lotsat matte Nini genom pappersexercisen, nu återstår färgkoordinationen! Det är ju inte bara att hoppa i ett par rena jeans och nystruken skjorta, som man först tror när man ska börja tävla western. Nej, nej, det är en hel vetenskap och en alldeles egen modevärld....

Eftersom Nini har bokat in två jockeys till sin häst, får hon dessutom det delikata uppdraget att synka klädvalen hos en 30-åring OCH en 13-åring! Det får ju inte bli några colour-clash-dramas där på framridningen!!!

Den oinvigde kan läsa in sig på Hobbyhorse Inc's Dress for success-skola på nätet. (Många skratt på vägen utlovas! Men glöm inte -  det är på allvar!)

Ska vi då ta en titt på vad som gäller på tävlingsbanan 2010:

             

Det ska vara utanpå-tunika, det ska vara midjemarkeringar, och det ska (fortfarande) vara åksjukeframkallande mönster...

Så jag är väl helt ute och flummar som beställde den här mer traditionella från Rods i stället.   

Å andra sidan kan det kanske vara läskigt  att vara FÖR tidig med nya trender i det lilla western-bakgårdslandet Sverige? Jag tror vi i så fall skickar ut Ungdomssektionen i frontlinjen.

Lite intressant i sammanhanget att jag numera inte ens funderar över mina livsval, när jag lägger en stor del av min klädbudget på konstiga syntetplagg med glitter och kristaller på... S.k. habituering? Eller bara galopperande galenskap?

För övrigt bara längtar jag efter att få prova vad den lilla tjocka, långhåriga och i övrigt helt otrendiga kossehästen och jag lärt oss sedan sist det begav sig!

Länktips från FB-vän:

Här ska en Parelli-tränare lära en enögd häst att inte fokusera på den nya miljön.

Eller nåt....

"Parelli horse training avoids using force, fear, harsh bits or mechanical training aids in favor of love, language and leadership or, said another way: relationship, communication and trustworthiness."

 

My ass!

 

Jag rotade i fotoarkiven efter  gamla bilder på Ebba som fyller 13 idag.

Då hittade jag de här som visar hur nakenråttorna egentligen ska se ut.

Stellas fantastiska pälskvalitet med hårda, sträva krullor. Innan kastreringen som gjorde alltihop mjukt och filtigt.

  

Tosca som nybakad SUCH

Sedan hittade jag det här lilla UFOt:

En nyanländ Johnnie Walker, som innan han flyttade till oss tydligen gick under arbetsnamnet Gollum....  

Lämnade laptopen obevakad en stund.

Maken undrade varför den pep och väsnades fastän jag inte var där.

Det hade sina randiga....

  

Johnnie Walker!

  

Rör inte min värmdedyna!

  

Reaktionen - när han vänligt ombads att flytta på sig, innan han raderat alla dokument och program!

Nu är det ganska precis ett år sedan Ebba och jag kidnappade stallkatterna. Med tanke på hur den här vintern utvecklats ska de nog vara glada för det!

Skönt att slippa stallkattslivet när det är vintrarnas vinter därute. Huskatt är ett underskattat yrke med många bonusar.   

  

Värme och underhållning i ett! Om nu nån kunde slarva med locket, så man fick sig ett skrovmål också....

Thea

Bengt

    

 

Pittoreskt men insnöat...

Hundarna blåste nästan bort i snöstormen

Siljan...

Skönast i mormors soffa med sportlovsledig lillmatte

Djupfryst barn tinas upp med levande värmedynor                

När jag tänker tillbaka på helgen som gått ska jag bara tänka på:

• 2 helt suveräna ridpass i ridhuset där Boogie var så lätt och så samarbetsvillig.
• Galoppfattningar på en hand och lång tygel på första försöket, bara för att jag kände direkt att i dag så går det.
• En häst som verkligen bjöd på bommarna och självmant erbjöd sig att ta "svårare" vägar.
• Min fantastiska dotter som snart 13 år gammal, jobbar i stallet på våra helgjourer som en hel karl. Eller hel kvinna ska det nog heta, förresten!
• Ljuvliga lilla Hottis som blev rädd för snöplogen när han promenerade med Ebba, slet sig och galopperade iväg, men vände när Ebba ropade med sin vänligaste röst "men Hottis, vart ska du då?"  "Höhöhö!" svarade han och galopperade tillbaka till tryggheten hos sin matte. Man blir ju tårögd av sånt.
• Samt förstås söndagens galopptur i sällskap med Bella & Simply. 2 km oavbruten galopp genom orörd nysnö i solsken, det kan man leva länge på!

Så därför tänker jag inte alls tänka mera på:

• -Fredagens trassel med broddsparkad häst vid insläppet. Jag gillar inte hästsjukvård och bandage i vanliga fall, och när man ska göra det på någon annans häst blir det en himla anspänning. Men det verkar ha gått bra med Älva i alla fall, så nu glömmer vi det!
• -Bilen som la av halvägs hem när vi äntligen kommit i väg från stallet på fredagkvällen, två timmar försenade till vår middag. Den startade igen efter 10 minuter och gick snällt större delen av lördagen, så nu glömmer vi det!
• - Helgens tröstlösa kamp mot naturkrafterna. 10 hästar konsumerar ca 250 kg hösilage på två dygn, och merparten har jag  fått hacka, spetta samt repa upp tuss för tuss,  ur en djupfryst snödriva. Nu har vi fått balar inflyttade under tak, så nu glömmer vi det!
• - Bilen som sedan slutgiltigt tackade för sig efter insläppet på lördag kväll. Denna gång på den smala vägen mellan sommarhagarna. Mötande trafik kunde inte passera mig och de fick sitta där med sina kallnande pizzakartonger och gråtande barn som inte ville missa Melodifestivalen. Har väl aldrig känt mig så i vägen i hela mitt liv! Diverse måttligt entusiastiska karlar fick avbryta sina lördagsgroggar för att med traktorn bogsera bileländet ur vägen tillbaka upp till stallplan. Baklänges genom snöstormen. Anki fick skjuta upp sina middagsbestyr och skjutsa hem mig. Nu är Bileländet på verkstaden, reservdel ska komma på onsdag och för en sisådär 6 000 så kommer bilen att bli som ny igen till på torsdag! Och jag har ju fått låna nån slags miljövänlig mini-plåtask att sladda runt i snödrivorna med så länge! Så nu glömmer vi det!

Tänker bara tänka på den där underbara snögaloppen, så det så!

Vi diskuterade sovande elever idag. Elever som somnar på lektionerna. Här märktes något av en kulturskillnad. Som brittisk lärare var det självklart att väcka eleven och på något sätt markera att beteendet var olämpligt.

(Jag minns själv en lärare på min engelska skola som var en hejare på att kasta prick med tavelsudden...Riktigt så handgripligt går dock inte vår brittiska personal tillväga.)

Som svensk lärare verkar man gå försiktigare fram. Någon hade provat att peta lite på sovande elever, men gett upp när reaktion uteblev. Andra bara ignorerade beteendet. Alla kunde nog tänka sig att ta upp problemet i ett enskilt samtal med eleven, men att agera i stunden kändes av någon anledning inte rätt.

Senare idag var det personalmöten. Flera i rad, och vissa av oss skulle sitta med på alla. En arbetskamrat somnade mot slutet  och sov sig igenom ca 20 minuter. Ostört. Ingen gjorde något, men jag skulle tro att alla la märke till det eftersom personen satt väldigt synligt till.

Man kan säga till någon att de har fått tandkräm på tröjan eller glömt att knäppa gylfen, men att säga "Ursäkta, du har visst nickat till!" det gör man tydligen inte?

Samtidigt som jag kan ge mig attan på att många satt och tänkte irriterade tankar på att personen i fråga sov i stället för att vara engagerad i våra viktiga frågor.

Jag är lika skyldig och tafflig som alla andra. Jag bara undrar varför det är så?

Jag skulle nog faktiskt vilja bli väckt, om det var jag!

Idag har jag klippt våra får, jag menar, lagotto. Jag har väntat och väntat på mildare väder allt medan hårbollarna blivit allt yvigare. Till slut stod jag inte ut längre. ALLT fastnar, snön så mycket att de på slutet av skogspromenaderna knappt tar sig fram. I stallet är det också kortsnaggat som gör sig allra bäst bland torv,gödsel och sand. Så idag var det först schamponering och sedan totalklippning. Det tar sammanlagt ett antal timmar.

Jag vet hundägare som tycker att pälsvård är kul. Att det är stunder då man kommer riktigt nära sin hund. Jag antar att de personerna har väldigt begränsade erfarenheter av allt annat skojigt man kan göra tillsammans med sin hund?Personligen tycker jag pälsvård är astrist!

Inte blir det roligare av att Toscas päls är av en sådan fenomenal kvalitet att den slår ut både handsaxar och maskiner på nolltid. Jag skulle verkligen behöva en riktig fårklippningsmaskin till henne, som inte bara äter sig fast i underullen.

De lagotto spekulanter som tror att det är så himla fiffigt med lagotto för att de inte fäller, borde få göra studiebesök hos mig idag. Förvisso har hundarna inte släppt ifrån sig ett enda hårstrå frivilligt, men det är nu pälsfragment överallt, som tunn hinna på allt. Inklusive mellan ens tår och inuti ens näsa. 

I en stor påse ligger dessutom 1,5 kg avklippt päls. Rätt otroligt med tanke på att lagottofröknarna väger in på 13 kg var.

Nu ser vi fram emot några riktigt nära dagar med de f.d.popcornen, (som nu mest påminner om en rosa korsning mellan bedlingtonterrier och sharpei) eftersom de kommer att insistera på att sova under täcket tills några mm växt ut igen.

Tosca före och Stella efter